Miljöbarometern
Svaveldioxid uppkommer då svavel, i främst petroleumbränslen, reagerar med luftens syre vid förbränning. En del av svaveldioxiderna i atmosfären har sitt ursprung från kontinenten. På en del platser kan dock lokala källor ha stor betydelse som t. ex närheten till sjöfart. Trots att svavelhalterna har sjunkit i atmosfären, kan försurningen genom svavel fortfarande utgöra ett problem för naturen.
Kvävedioxid (NO2) uppkommer i huvudsak genom oxidation av kvävemonoxid (NO), d.v.s. när kvävemonoxid reagerar med marknära ozon. Sammanfattande beteckning för kvävemonoxid och kvävedioxid är kväveoxider (NOx). Den största källan till kväveoxider är vägtrafiken, där kväve-monoxid utgör ca 60 – 90 % av utsläppen. Det mesta av uppmätta kvävedioxidhalter har lokalt ursprung. Dock förekommer även här en viss bakgrundsbelastning, främst från kontinenten. Halterna har oftast en viss säsongsvariation med högre halter under vintern och lägre under sommaren.
Luftburna partiklar uppkommer dels vid naturliga processer och dels via mänsklig aktivitet. En stor källa i stadsmiljön är trafiken, en annan källa är luftmassor som innehåller olika mängder partiklar beroende på luftmassans ursprung.
Bensen, toluen och xylen härstammar från drivmedelshanteringen och/eller direkt från bilarnas avgaser/avdunstning.