Inventeringar

RÅKINVENTERING

Råkan inventerades för första gången 1955-57 och då uppskattades det Skånska beståndet till ca 11 000 par. Vid nästa inventering 1964-67 hade råkan minskat till 5000 par som en följd av betning med metylkvicksilver. Efter att användningen av metylkvicksilver förbjöds återhämtade sig råkan och vid en inventering 1988-89 bedömdes ca 22 500 par häcka i Skåne. Råkan har sedan dess fortsatt öka och 1997 bedömdes ca 32 500 par häcka i Skåne.

SKARVINVENTERING

Storskarven lever både vid salt-, bräckt- och sötvatten. Den lever till största delen av fisk men tar även kräftdjur, groddjur, blötdjur och även fågelungar. Skarven födosöker främst utmed botten, oftast i grundare vatten.
Storskarven häckar oftast i kolonier, inte sällan tillsammans med andra fågelarter. Boet byggs av tång och pinnar och placeras på branta klippavsatser eller i träd. Honorna lägger i genomsnitt 4-5 ägg per år och ruvning och uppfödning sköts gemensamt av föräldrarna.
Skarvarnas spillning består huvudsakligen av frätande ammoniak, vilket på sikt dödar växtligheten i närheten av häckningsplatserna. Skarvkolonier tar ofta över små öar där döda träd och avsaknaden av annan växtlighet är typisk för en koloni som har funnits på plats under längre tid. När de döda träden bryts ned, flyttar fåglarna till nya träd. Spillningen är en utmärkt gödsel och ön återfår snabbt en frodande växtlighet när fåglarna lämnar området.

VINTERFÅGELRÄKNING

Vinterfågelräkningen har pågått oavbrutet i Svensk Fågeltaxerings regi sedan vintern 1975/76. Målet är att följa de svenska vinterfågelpopulationernas storlek. Har antalet stannfåglar och övervintrande flyttfåglar förändrats, kanske till följd av ett förändrat klimat?